Något om Ridskolechefen!

Jag som skriver dessa rader heter Ann-Karin Bitterlich är 41 år och arbetar som ridskolechef på Tranås Ridklubb. Jag bor på gården Haga som ligger straxt nedanför ridklubben tillsammans med min familj som består av min man Jörgen och barnen Alexandra 13 år samt minstingen Max som nyss fyllt ett. Övriga familjemedlemmar är Nellie som är en blandrashund och katterna Moroten, Simba och nytillskottet Tiger. Givetvis finns det några hästar också, och i dagsläget står Baltzar, Mellizano, Lill-Briar och Rabarber i stallet och till ridklubben har vi tillsvidare lånat ut hästarna Bullen och Matrix.

Mitt djur och hästintresse började tidigt, och när jag var ca 6 år gammal fick jag ett får.som hette Skrållan, hon reds in enligt konstens alla regler och senare fick jag även en tjurkalv att rida på vid namn Julle.(välkammad ullpäls blir väldigt fluffig, det såg mer ut som ett moln som gick omkring i hagen än ett får). Kanske inte en helt vanlig start på en ryttarkarriär men det har funkat trots allt. Min första häst var låneponnyn Nalle som fick bekänna färg på tävlingsbanorna ganska omgående med varierande framgång. Så småningom fick jag egna ponnyhästar av mina föräldrar och när dessa blev för små, blev dessa utbytta mot ridhästar.

De första 15 åren i ridbranschen var det hoppning som gällde för min del och jag tävlade aktivt upp till Msv:B på ett flertal hästar. Mest framgångsrik var jag på fullblod-ardenner korsningen Compis som var mig trogen under många år. Så småningom ökade intresset för dressyr ridning och jag testade några tävlingar på mina hopphästar. Inledningsvis gick det kanske inte så bra men efterhand som resultaten förbättrades så växte även intresset. Jag kom så småningom fram till att dressyr passade nog mig bäst och tillslut så "sadlade" jag om helt och hållet till dressyrryttare.

Yrkesmässigt så har jag jobbat som ridlärare/utbildare/beridare i snart 20 år och har fått min grundutbildning på Ridskolan Strömsholm och är diplomerad ridinstruktör. Jag har senare gått en utbildning för att bli C-tränare i dressyr. Jag kontinuerligt för min tränare Bo Tibblin som har utbildningsstall utanför Göteborg, och jag försöker åka till honom en gång i månaden och stannar då i två dagar. Bosse har funnits som ett stöd och föredöme för mig under många år och han har alltid ett gått råd att dela med sig av. Bosse är en av Sveriges få A-tränare och han är även domarutbildare, författare, Grand Prix domare osv., listan kan göras lång över hans meriter. Redan som ridskolebarn fick jag en bra utbildningsstart genom att ha förmånen att undervisas och instrueras av ex Inga-May Bylund, Göran Liljestam och Mette Henriksen, och en presentation av dessa personer är nog överflödig eftersom de har låtit tala om sig som skickliga utbildare och ryttare i så väl press som TV under många år.

På Tranås ridklubb har jag jobbat till och från i omgångar, och där i mellan har jag frilansat med att träna och undervisa ryttare och hästar på olika utbildningsnivåer. Under en period så tjänstgjorde jag som lärare vid ridgymnasium med dressyrinriktning som fanns på ridklubben och det var en tid som var både utvecklande och spännande.

Ridmässigt har jag utbildat och tävlat flera hästar upp till svår klass i dressyr och för tillfället så är det mina föräldrars häst Baltzar 8 år som är under hårdträning. Han tävlades under förra året upp till medelsvår klass med bra resultat, och jag ska försöka starta St.George (innehåller seriebyten och halvpiruetter) under våren. Jag har även köpt en ny unghäst som heter Mellizano som utbildas försiktigt än så länge, han är 4 år och kommer att göra några starter i lättare klasserna med min hästskötare Martina Wahrby.
Efter att ha varit mammaledig i ca 1,5 år så är jag nu tillbaka på ridskolan och jobbar halvtid tillsvidare. Jag har valt att jobba lite mindre en tid framöver eftersom det är mycket som skall hinnas med förutom själva jobbet, och barnen är små bara en kort tid i livet som inte kommer inte tillbaka. Om jag hinner med allt som skall göras på ridskolan lär väl visa sig, men vi får hoppas på det bästa.
Även om det har varit trevligt att få ägna sig åt sig själv och åt lille Max ett tag, så skall det bli skoj att komma in i rutinerna igen och särskilt roligt är det att träffa mina arbetskamrater, mina vänner hästarna och sist men inte minst er elever.

Vi syns i manegen

A-K